Jag tänker på det ibland, att alla TS som klarar sig igenom sjukvårdens och samhällets labyrintiska maskineri och fördömande attityd är så starka…
Jag tänker på hur många av de som inte är starka som går under på vägen, jag tänker på att få vet att de försvinner, tar sina liv, lever en lögn eller bara tynar bort…
Jag har haft förmånen att träffa en del av de starka, men jag är faktiskt gladare och stoltare över att ha fått lära känna en del av de som inte orkade, fått en liten, liten inblick i deras drömmar, deras ojämna kamp.
Och är det något jag vill med det jag gör i RFSL och med mitt tjafsande på nätet i Bloggar, Twitter och på Facebook så är det att stå upp för de som är svaga…
Delvis själviskt faktiskt, då jag inte är en klippa precis…
TheMegaBitch's back 