h1

Läs Ma Vie…:

13 november 2009

ma_vie_en_rose

Jag är nio år, sitter och vrider mig i en rödmålad gammal skolbänk med klistermärken föreställande dunderklumpen på locket….

’snipp, snipp’

Jag är ledsen………..
för något med mig är fult, löjligt och ser “för jävligt ut”.
Jag är bara nio och vet ju inte ens varför, men jag vill ha mitt hår långt fast att de jag litar på tycker att det är fult och löjligt.

’snipp, snipp’

långt senare, ur ett barns perspektiv, när jag är tolv, kommer jag att förstå. förstå varför jag ville låta mitt hår vara långt. förstå att det jag är, och omedvetet var vid nio, är något skamfyllt, något man inte får vara, ett smutsigt tillstånd….

’snipp, snipp’

Min mamma tvångsklipper mitt hår när jag är nio år gammal, tvångsklipper min personlighet att passa in i en norm jag inte är medveten om.
efteråt gömmer jag mig i min garderob där jag har gömt en vacker silverklänning min syster tror hon har kastat, och gråter tyst i en timme.

’snipp, snipp’

Den trasiga, vassa klumpen av självförakt som denna dag inplanterats i mitt nioåriga hjärta kommer att växa till en stor, svart och kvävande massa av självhat tills en dag valet mellan två hotande djupa ögon på en hagelbössa eller att öppna mitt hjärta, hur smärtsamt än det är, och låta självhatet koka bort i solen, var de ända alternativen.

’snipp, snipp’

Hur lätt det är att klippa vingarna på en nioåring, hur svårt en vuxen har att befria nioåringen inom sig igen

’snipp, snipp’

bottom_weed

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: